Thelittleblackdress

Och så var det bara en dag kvar på 2015.

Året som blev förvånansvärt händelserikt för min del. 

 

I januari flyttade jag till Malmö alldeles själv för att bo hos min bästa vän i tre månader då jag pluggade min drömutbildning. Under de tre månaderna hann vintern övergå till vår och jag klarade min utbildning med högsta betyg i alla ämnen och ett diplom som professionellt diplomerad makeupartist. Jag har aldrig pluggat så mycket i hela mitt liv, men sedan kunde jag hela kurslitteraturen ordagrant också. 

 

Efter utbildningen flyttade jag tillbaka till Kalmar och hem till min allra bästa vän och livs kärlek. Den flytten såg vi då som kortvarigt eftersom planen var att flytta till Stockholm eller Malmö. Men planer ändras. 

 

Efter semester som spenderades i Kalmar och Berlin, och med en hemlighet som igen visste om, bestämde vi oss för att inte stressa iväg till någon av de större städerna. Den främsta anledningen till att vi skulle flytta var ju så jag kunde jobba med det jag är utbildad till, men det kändes plötsligt inte så viktigt, eller ens som något jag vill göra just nu. Vi har ju faktiskt ett liv i min mage som växer sig större för varje dag. Det är nog det största jag varit med om.

 

Att berätta för alla nära och kära om den lilla bebis vi väntar i april har varit... märkligt, är nog rätt ord. Hur säger man att man ska ha barn liksom? Det glädjer mig något otroligt att vi har människor i vårt liv som bryr sig så himla mycket och blir glada på riktigt. Många tårar har kommit av glädje bland mina närmsta när jag försökt formulera orden att jag är gravid. Det är sjukt hur man kan älska någon så mycket som man aldrig har träffat. Varje spark och rörelse jag känner i och på magen ger mig fjärilar i magen och ett léende på läpparna. Min och Freddes bebis. En som är hälften mig och hälften honom. Sjukt.

 

Jag tänkte att det var det enda stora som skulle hända i år, men dagar efter att jag berättat för mina vänner hemma på ön tog jag körkort. Då varken F eller jag hade det kände jag att jag inte hade så mycket annat val än att ta tag i det, och jag är så ofantligt glad att jag gjorde det. Timmar efter att jag tagit mitt körkort sa jag till mina föräldrar att "jaha, nu händer det inget mer stort i år", men för ett par veckor sedan köpte vi ett hus. Vårt hus som vi ska bo i med vår familj.

 

Haha, ja det är helt sjukt när man tänker på allt som har hänt egentligen. Men det bästa är att om två dagar så är det 2016. Året då vi får glädjas av allt vi gjort i år. Året då vi får träffa vår bebis för första gången och flytta in i vårt hus.

 

Jag kan inte säga annat än att jag längtar något enormt efter nästa år.