The end of November
Helgen spenderade jag och Fredde i Stockholm. Vi åkte hemifrån på lördagen och bodde på fint hotell och åt supergod middag på en av mina favoritrestauranger, Surfers, innan vi gick på bådas musikaldebut. Det var en födelsedagspresent till oss båda och det var något vi behövde. Att få komma iväg lite, bara vi.
Musikalen vi såg var Jersey Boys som handlar om Frankie Valli and The Four Seasons. Den var helt fantastisk och tre timmar bara susade förbi. Efter föreställningen gick vi hem till hotellet och kikade på tv tills vi somnade.
Det var en alldeles lagom resa och, om jag ska vara ärlig, var precis så mycket jag orkade med. En date night i huvudstaden helt enkelt.
Förra veckan kände vi bebbe sparka för första gången. Jag hade kännt lite småbuffar under dagen och på kvällen när F kom hem la vi oss ner så han fick ha sin hand på magen och efter ett gäng småbuffar till så kom en rejäl spark som vi både kände. Supertydligt. Riktigt häftigt.
Igår var vi på andra ultraljudet och allt såg bra ut. Den hade vuxit som den skulle, men vägrade visa sig i profil då den hade gottat ner sig. Vi fick i alla fall en söt lite fot på bild med oss hem. Vi ville inte veta vad det är för kön, så de sa till oss att titta bort när de mätte lårben och så vidare.
Det här med att vara gravid är inte dirket en dans på rosor för min del. Det är ju så himla individuellt, jag är fortfarande supertrött och lider av blodtrycksfall lite titt som tätt. Nej, jag mår inte jättebra om jag ska vara ärlig. Men det är bara att bita ihop. Just nu har jag ingen aning om hur länge jag kommer kunna arbeta, men jag hoppas att jag kommer orka med det så länge som möjligt. Om ryggen tillåter.
Jag försöker njuta av det fina i att jag skapar ett liv inom mig och att vi om ungefär fem månader har ett litet knyte att älska och ta hand om. Det är en ganska mäktig känsla.