I En Digital Värld
Det där med att det mesta digitaliseras - jättebra, eller hur! För det mesta i alla fall.
Men för mig, idag, så svär jag mest över hur beroende jag är över en manick som inte är större än två snusdosor. I min mobil har jag allt. Telefonnummer till alla jag känner. Mängder med bilder och videor på min dotter från födsel till en ålder av sju och en halv månad. Bilder från tiden då jag och Fredde lärde känna varandra och var iväg på äventyr. Hela min kalender och allt som är uppbokat framöver så som sjukvårdsbesök och julfiranden, även vissa saker som när Aria satt, kryp/ålade och satte sig upp helt själv - för första gången. Mitt minne är bra för det mesta, men vissa saker är jag rädd att jag ska glömma och då skriver jag upp det.
Det mest irriterande är att jag, igår, bestämde mig för att sätta mig och göra en säkerhetskopia och spara ner allt på datorn. Men jag bestämde mig också för att vänta till idag, då Fredde är ledig och jag har lite mer tid.
Påväg hem från babysimmet nu innan lunch så hängde sig hela min mobil. Jag kan inte göra någonting. Jag får heller ingen åtkomst till informationen via iTunes eftersom jag inte kan godkänna detta genom min iPhone. Allt är borta. Eller allt finns ju kvar, men jag kommer inte åt något.
Det är inte hela grejen att vara utan telefon som är det jobbiga för mig, utan det är alla bilder och minnen som försvinner om jag inte kan lösa det här. I operatörsbutik kunde ingen hjälpa mig. Eller i alla fall inte personen jag pratade med. Så jag håller tummarna för att F kan få hjälp med det imorgon.
Jag visste att jag har ett beroende i min mobil, men att jag skulle bli så ledsen som jag faktiskt blev trodde jag aldrig. Fast till mitt försvar så är det alla bilder och videor som jag vill åt. Allt annat spelar ingen roll. Telefonnummer kan jag fixa igen, då slipper jag ju trots att rensa kontaktlistan som jag ändå gör lite då och då.
Håll tummarna för att bilderna förs över till min dator inom kort.
