Friday Music
Förra veckan var jag på Stensökrogen med F och kollade på en konsert med Moto Boy.
Det var inte någon artist jag lagt märke till förut och jag hade bara lyssnat igenom hans senaste album en gång innan vi satt där med endast tre personer mellan oss och scenen och efter en god buffé. Men jag tappade nästan hakan. Han är en av de tonsäkraste sångare jag sett. Ett tag funderade jag på ifall han körde playback, men det gjorde han såklart inte. Han hade bara en helt otroligt stark och säker röst som ibland var som en femårig flickröst, enligt honom själv. Förutom en klockren sångare så var han extremt duktig på mellansnack. Han var komisk, bjöd på sig själv och var väldigt ödmjuk. Jag är väldigt glad att vi köpte biljetter dit.
Ikväll är det dags för ännu en spelning. Freddes kompisar, Let's Say We Did, spelar på Söderport ikväll och efter en jävla massa om och men, jag skämtar inte, fick vi tag i biljetter dit. Lite komiskt eftersom vi vetat om att vi ska dit i minst tre veckor, men till mitt försvar visste jag inte ens att det fanns biljetter. Jag trodde bara att man betalade i dörren, men icke. Det ska hur som helst bli riktigt kul. Jag har redan fixat naglarna så jag känner mig lite fixat i mina vardagliga partykläder.
Är det inte märkligt hur musik kan få en att känna, på riktigt. Just nu sitter jag och lyssnar på en låt jag aldrig hört förut med en artist jag aldrig hört förut och de fyra takterna med intro fick det nästan att knyta sig i magen på mig. Jag kände längtan och oro. På fyra takter fick jag medkänsla med vad som än skulle hända resten av de fyra minuterna låten höll på.
Det är sådan musik jag vill skriva. Inte musik som får en att känna sig orolig, såklart, utan musik som bara får andra att känna . Känna vad som helst.
Ha en bra fredag peeps!